”Dags att Sverige avskaffar bröstarvingars rĂ€tt till arv”

Förlegat tvĂ„ngsarv. Det svenska laglottssystemet Ă€r mer Ă€n 150 Ă„r gammalt och ger bröst­arvingar – blodsmĂ€ssiga eller adopterade barn – rĂ€tt till förĂ€ldrarnas kvarlĂ„tenskap. Även om barnet ignorerat, skĂ€ndat och till och med begĂ„tt brott mot sin förĂ€lder, har det rĂ€tt till sin laglott. Varför? Vi lever i dag i ett samhĂ€lle med dramatiskt Ă€ndrade vĂ€rderingar som gjort laglotten otidsenlig. Fokus bör ligga pĂ„ arvlĂ„tarens vilja och de sociala banden – inte pĂ„ DNA-koden, skriver Svante Thorsell.

()

http://www.dn.se/debatt/dags-att-sverige-avskaffar-brostarvingars-ratt-till-arv    

Uppdaterad: 2012-02-07 11:20:08



Den 25:e-ekonomin inget för smÄföretagare

Kunskapen om och respekten för smÄföretagarens villkor Àr nödvÀndig för vÀlstÄndet. Men sÄ Àr det inte i Sverige, trots att nio av tio nya jobb skapas i mindre företag. Det finns en levande kultur kring den 25:e-ekonomin, men inte kring smÄföretagaren, skriver advokat Svante Thorsell.

()

http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.817423-den-25-e-ekonomin-inget-for-smaforetagare    

Uppdaterad: 2012-01-09 12:10:03



Domare bör göra preliminÀra domslut

En domare bör pÄ ett tidigt stadium av tvistemÄlets handlÀggning kunna tala om hur han kan tÀnka sig att döma. Det skulle ofta vara en tröst och en bot för parterna att fÄ en bedömning som manade till en tidig uppgörelse, skriver advokat Svante Thorsell.

Advokater Àgnar sig dagligen Ät att göra prognoser över tÀnkta utfall och diskutera dem med klienten. Det Àr just momentet av förutsÀgbarhet som Àr klientens grund för sina beslut. Det Àr förutsÀgbarheten av ett handlande som rÀttsstaten vilar pÄ. Ingenting mÀrkligt med detta. Men frÄn detta har domstolarna gjort sig arbetsbefriade. Domaren, menar jag, borde ha en plikt att i tvistemÄl lÀmna sin prognos pÄ ett tidigt stadium.

I rĂ€ttegĂ„ngsbalken 42 kap. 17 § anges tĂ€mligen vagt att rĂ€tten skall ”verka” för att parterna förliks. Domaren som leder denna förhandling kommer, med den sedvĂ€nja som rĂ„der, i praktiken aldrig med ett eget förslag till lösning ty det vore att sticka ut huvudet för lĂ„ngt dĂ„ bedömningen kan bli en helt annan nĂ€r fakta, bevis och argument lagts fram vid en huvudförhandling.

Inom amerikansk rĂ€tt, ocksĂ„ dansk, finns en praxis dĂ€r domaren relativt omgĂ„ende talar om hur han med ledning av det material som rĂ€tten hittills fĂ„tt in, vilket vĂ€sentligen kan avvika frĂ„n vad som senare tillförs mĂ„let, kan tĂ€nka sig att döma. Redan nĂ€r rĂ€tten tagit del av stĂ€mningsansökan och svaromĂ„l, Ă„tminstone om parterna företrĂ€ds av dugliga advokater, Ă€r det ofta möjligt för rĂ€tten att ha en förestĂ€llning om utgĂ„ngen. Ofta hör jag domare som sĂ€ger: ”Jag vet hur detta skall gĂ„, varför skall vi lĂ„ta mĂ„let svĂ€lla i tid och ymmig skriftvĂ€xling utan nytta för nĂ„gon?” Detsamma ger ocksĂ„ ombuden ofta luft Ă„t pĂ„ ett tidigt stadium.

I skiljemÄl, privat rÀttskipning, hör jag ibland ledamöter klaga över att de redan nÀr de tagit del av de inledande skrifterna, som motsvarar stÀmningsansökan och svaromÄl, har en klar bild över utgÄngen. Men det som man kunde uppfatta som processens slut blir dÄ startskott för en ymnig skriftvÀxling av parternas ombud. DÄ rullas den stora ofÀrden in pÄ överlastade dokument­vagnar med skrifter. TÀmligen onödigt dÄ det mesta varit kÀnt i mÄlets inledning. NÀr sÄ skiljemÀnnen vÀl tvingats att tillgodogöra sig hela materialet och avkunnat dom börjar en ny tsunami med inlagor till hovrÀtten av dem som anser sig rÀtten hava dÀr parterna i huvudsak överklagar vad andra borde eller inte borde ha fÄtt för sina rÀttegÄngskostnader, vad de sjÀlva förtjÀnar dÀrvidlag, samt vad skiljemÀnnen, utan att jÀvsregler funderats över, tilldelat sig sjÀlva. NÄvÀl; nÄgon gÄng klagas det i hovrÀtten över formella fel i skiljeförfarande. Till vilken nytta Àr allt detta för andra Àn juristerna? I vilken mÄn Àr det en service för parterna vÀrd namnet?

Åter till den allmĂ€nna domstolen. En domare bör alltid vara vĂ€l insatt i mĂ„let vid den muntliga förberedelsen och bör kunna sĂ€ga till parterna: ”Att med ledning av det material jag idag fĂ„tt in blir utgĂ„ngen i mĂ„let följande”. En sĂ„dan preliminĂ€r bedömning ger parterna goda skĂ€l att med skĂ€rpa sköta sina processuppgifter frĂ„n processens första dag. Implicit innebĂ€r domarens uttalande en anmodan till parterna att nogsamt begrunda fortsĂ€ttningen. Är rĂ€ttens uttalande relevant? Har vi ett underlĂ€ge i processen som kan hĂ€mtas hem? I vilket eller vilka avseenden bör, om möjligt, taktiken Ă€ndras? Kort sagt, kan uttalandet vara en avstĂ€mning till huruvida parterna skall spendera ytterligare energi och kostnader pĂ„ mĂ„let – vill vi gĂ„ vidare?

Ett tĂ€nkt domslut kan förĂ€ndras över tid i takt med att nya omstĂ€ndigheter framkommer, bevis och motbevis blir nĂ€rmare kĂ€nda. Ett uttalande frĂ„n domaren under en förberedelse kan givetvis ersĂ€ttas av en helt annan utgĂ„ng vid ett senare tillfĂ€lle. Varje bedömning Ă€r i den meningen alltid en fĂ€rskvara, ingenting annat. Det Ă€r den ocksĂ„ nĂ€r mĂ„let överlĂ€mnas till rĂ€tten vid avslutad huvudförhandling. PreliminĂ€ra uttalanden om utgĂ„ngen, speglar stundens status, en dom i tiden inte uttryck för en dom i förtid – fördom.

I rĂ€ttegĂ„ngsbalken 42 kap. 17 § anges som nĂ€mnts vagt att rĂ€tten skall ”verka” för att mĂ„let förliks men det Ă€r samtidigt sĂ„ att rĂ€tten, enligt förarbetena, har en obligatorisk skyldighet att befatta sig med detta. Regeln ger inte domaren rĂ€tt att komma med preliminĂ€ra domar under processens gĂ„ng, det strider inte mot klar praxis, men har uppenbara fördelar. Departementschefen har sagt att förlikningsverksamheten skall ske med sĂ„dan försiktighet – vagt igen – att domaren inte utsĂ€tter sig för risken att verka partisk, sĂ„ att domaren om förlikningsförsöken misslyckas, anses jĂ€vig. Jag delar inte den uppfattningen. En domare löper alltid risk att uppfattas som partisk av den part som förlorat mĂ„let vid avkunnande av dom eller slutligt beslut. Att domaren inte uttalar sin mening pĂ„ ett tidigare stadium botar inte detta. De preliminĂ€ra bedömningarna som jag argumenterar för Ă€r just bara bedömningar den dag de göres och kan förĂ€ndras över tid. Domarens uttalande kan hĂ€r tjĂ€na som fixstjĂ€rna för parterna, att förhĂ„lla sig till inför ett avslut eller en fortsĂ€ttning. Parterna kan sjĂ€lva utvĂ€rdera om bedömningen Ă€r relevant, förtjĂ€nar trovĂ€rdighet och kan förĂ€ndras. För rĂ€ttens aktörer medför det ökade krav pĂ„ att dessa Ă€r vĂ€l insatta och omedelbart aktiva. Givetvis medför det en omstĂ€llning för domarna som mĂ„ste vara svĂ„r att acceptera i förstone, men pĂ„ sikt möjligt att ta till sig. För parterna medför det sparat lidande, tids vinnande och onödiga processkostnader.

Den nuvarande regeln om att rĂ€tten skall verka för en förlikning anser man kan strĂ€cka sig sĂ„ lĂ„ngt att domaren sjĂ€lv kan komma med konkreta medlingsbud. SĂ„ stĂ„r det i kommentaren, men det Ă€r inte verklighet. Under alla mina Ă„r har jag aldrig sett en domare komma med konkreta bud trots stödet i förarbetena. Varför inte? Troligen för att rĂ€ttens ordförande saknar vanan att vara aktör istĂ€llet för ”reaktör”, vilket medför risker om denne saknar förmĂ„ga att övertyga. Konkreta bud Ă€r dock om de stöds av trovĂ€rdiga skĂ€l ytterst vĂ€rdefulla.

I sina preliminÀra uttalanden kan det till och med vara befogat att domaren ger luft Ät dagsformen inom olika omrÄden.

Det bör vara möjligt för honom att exempelvis sÀga att:

  • Som det ser ut idag kan jag inte tro att det ni skall bevisa Ă€r sant.
  • KĂ€randen har fog för sin stĂ„ndpunkt.
  • SkadestĂ„ndet kanske skall justeras och dĂ„ tycker jag att 

  • RĂ€ttegĂ„ngskostnaderna anser jag dĂ„ skall fördelas pĂ„ följande sĂ€tt.
  • Man vet ju inte hur det gĂ„r slutligen, men detta hoppas jag bör ge er nĂ„got att fundera över – vill ni att vi skall fortsĂ€tta till nĂ€sta steg i processen etc.


  • Vi har alla meningar om utgĂ„ngen i pĂ„gĂ„ende mĂ„l, det kan vara ett vĂ€sentligt bidrag till rĂ€ttskipningen om de stundom blev kĂ€nda tidigare Ă€n nĂ€r dom avkunnas.

    Det borde vara möjligt införa regler om preliminĂ€ra domslut/uttalanden om blivande dom. Det förutsĂ€tter en aktivare domare som omges av sĂ„dan integritet, har sĂ„dant sjĂ€lvförtroende om man sĂ„ vill att denne ej beskylls för partiskhet/jĂ€v nĂ€r han meddelar sin förtida mening. FörĂ€ndringen kan uppfattas som mycket kontroversiell. Svenska domare har lĂ€nge tillĂ„tits att vara passiva, förbehĂ„llna rĂ€tten att aldrig ge uttryck för sin mening före dom eller slutligt beslut – devisen har pĂ„ förlegat Ă€mbetsmannamanĂ©r varit att hellre ingenting sĂ€ga – för dĂ„ har jag i vart fall inte gjort nĂ„got fel. Det Ă€r möjligen bekvĂ€mt för domaren men har ingenting att göra med den service som domaren, ”in the bottom line”, Ă€r satt att tillhandahĂ„lla den rĂ€ttssökande allmĂ€nheten.

    Svante Thorsell
    Advokat

    ()

    http://www.advokatsamfundet.se/Advokaten/Tidningsnummer/2011/Nr-6-2011-Argang-77/Domare-bor-gora-preliminara-domslut/    

    Uppdaterad: 2011-09-06 19:39:11



    Tillbaka 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Nästa sida

    Telefon: 031-44 36 17     Fax: 031-44 46 17     Adress: Överås Parkväg 12 SE-412 74 Göteborg     Epost: svante@thorsell.info

    Administration